(Bilden som tillhör föregående inlägg kom visst inte med?)

Iaf, efter 2 år av längtan så kände jag att jag förtjänade denna! Jag kommer lukta godare än godast i sommar! ;)

Ibland är det som att sorgen tar ett strypgrepp på mig bakifrån och drar ner mig i backen. Som om den bankar mitt huvud i asfalten å gör mig så jävla illa.
Så fort jag blundar så ser jag henne framför mig. Jag saknar hennes lukt, hennes tassar mot golvet och hur hon alltid kom till mig när jag var ledsen. Jag vill att hon ska vara här
å trösta mig som så många gånger förr! Jag vill att hon ska möta mig i dörren när jag kommer hem, vill ha hennes sällskap på kvällarna. Just idag saknar jag henne nästan mer än någonsin innan. De gör så jävla ont, jag vill inte andas! Jag vill bara att hon ska komma hem till mig igen och finnas hos mig för alltid. Hon tog en sån jävla stor bit av mig med sig upp i himlen och den kommer jag aldrig få tillbaka...
Kan vi inte bara åka upp å hämta henne igen?!

Imorgon kommer han, vår allas efterlängtade lillebror! Så mycket kärlek!! <3


Veronicas fantastiska mage!

Tack för att du hållit mitt huvud över utan. För att du älskat mig när jag förtjänat det som minst. För att du räddade mitt liv när jag gav upp. För att du kämpat och åter kämpat i alla dessa år. För att du stått och fortfarande står ut med mig. För att du aldrig dömer mig eller ger upp hoppet om mig. För att du varit min klippa, min luft, min livlina. För allt du gjort och fortfarande gör. Jag förtjänar inte dig men ändå finns du alltid där. You are my person!

Fantastiska vänner, fantastisk familj, fantastisk syn på livet! Allt känns underbart! MEN, du fattas mig så in åt helvete! Varje andetag, varje dag! Ibland blir det så verkligt, att du inte finns längre. Aldrig skulle jag behöva leva utan dig. Min tjej... Ditt sista andetag togs för snart 2 månader sedan. Tiden går alldeles för fort. Saknar din doft och din glädje. Din utstrålning och din närhet. Saknar hela dig! Hela min fina prinsessa!

Äntligen är trycket ur axlarna borta och jag kan börja leva igen! Jeans är dock sjukt svårt att använda då de trycker på såren men annars så är jag fit for fight! Så fit att jag ska palla mig till gymmet med min fina PT imorgon!
Operationen gick bra men efteråt var ingen lek! De hade sagt att man kunde få ont i axlarna utav gasen de sprutar in i buken för att de ska kunna se bättre men jag trodde inte de skulle vara så fruktansvärt illa!
Det kändes i princip som galen håll typ.. Svårt att förklara men PAAAAAIN var det iaf!
Men nu mår jag fina fisken igen och förhoppningsvis kommer provsvaren på cystan imorrn!

Glad kille när mamma kommit hem från sjukhuset <3

Jag fick frågan vad som är värst

Föda barn

Eller

Titthålsoperation

Ja, just nu svarar jag utan att blinka-Titthåls operation!

Saknar dig så jag dör. Vill inte andas. Kom hem

Hon är borta nu. Föralltid. Jag kommer aldrig mer att få träffa mon bästa vän.
Känslan att lämna kvar henne där och gå... Jag svek henne, jag har ju lovat att hon alltid ska få vara med mig!
Tomheten i bilen på vägen hem, synen av hennes säng som låg kvar i bakluckan.
Öppnade dörren till lägenheten och förväntade mig en glad kissnödig tjej som ville gå ut. Ingenting.
Cazper gick in i hallen och sa HEEEJ som vanligt. Ingen hund som gav en puss som svar.
Mat och vattenskålen står kvar på sin plats. Har inte mage att ta bort dom. Tanken av att jag inte behöver ta en kvällspromenad känns fruktansvärd. Jag skulle göra alt för att få detta ogjort. ALLT!
Jag som är personen som alltid kunnat förklara hur jag känner. Som alltid pratar med alla om hur jag mår. Nu är jag bara stum.. Det finns ingenting att säga, ingenting som kommer ta bort mina känslor. Sorgen är så fruktansvärt tung så jag vet inte hur jag ska orka bära den.
Hon var en fantastisk tjej. Min fantastiska tjej. Vart är hon nu?
Hennes sista andetag var det värsta jag känt. Tungt, sen vart det bara tyst. Blicken i hennes ögon som inte längre fanns kvar. Istället var det bara tomt.
Min tjej. Jag bara ältar allt i huvudet om och om igen. Aldrig utan dig, det var vad jag sa till dig jämt.
Nu är jag utan dig, hur ska det gå?
Kom till mig i drömmarna, hälsa på mig när du kan. Jag saknar dig så jag vill kräkas.

Imorgon är domedagen... Då förlorar jag och min bror vår bästa vän genom tiderna. Aldrig har jag upplevt äkta kärlek fören du kom in i mitt liv. Lyft upp mig när jag känt mig nere. Tröstat mig, älskat mig. Jag finner inga ord för hur tom jag är.

Jag ska göra mitt bästa för att orka bära huvudet högt och minnas dig med skratt och glädje. Det kommer kännas tomt när du inte är här längre, hela mitt liv har kretsat kring dig i 11år. Ibland glömmer jag bort vad som komma skall men det slår mig lika hårt varje gång. Älskade bästa vän, för alltid du och jag! Lova mig att du alltid finns vid min sida och vakar över mig!

Jag har en stor familj med 3 syskon, 3 syskonbarn, 4 "Föräldrar" och 2 halvbröder. Mina syskon och mina föräldrar är allt för mig. Vi har en fantastisk relation allihopa.
Men min lillebror, han är något extra för mig. Han kan vara en riktig Skitunge och jag kan vara arg så jag kokar på honom, men det finns nog ingen jag älskar så mycket som honom.
Jag ställer alltid upp så fort han ringer oavsett klockslag och det vet han om. Han och Cazper har även dom en väldigt stark relation och jag ser hur mycket de tycker om varandra.
Vissa helger kan jag inte sova på nätterna pga oron över Lucas.. Rädd att han ska råka illa ut, att han inte ska komma hem ordentligt, att han ska råka ut för en olycka.
Min lillebror, den finaste jag vet... Om du bara visste hur mycket jag älskar dig. Det finns aldrig något som kommer kunna förklara det!