Söndag

Gårdagskvällen var en ganska jobbig sådan här hemma.. Fredrik hade jobbat hela dagen och kom hem med en enorm huvudvärk så han somnade ganska fort och där satt jag, galet uttråkad och deppig (Vilket det känns som jag är konstant nu) och kände hur det kröp i kroppen. Fick ett sms av Jossie att hon, Becca, Lina, Fredrik, Vonk och Filippa var uppe hos Jossies föräldrar i Vålberga och att jag var välkommen dit så jag knatade upp till dom. Det var precis vad jag behövde! Med handen på hjärtat har jag känt mig sjukt ensam på sista tiden, nästan övergiven.. Min syster, Jejje och Fredrik är dom jag ringer konstant och pratar med och som finns i mina tankar men i övrigt så känner jag mig sjukt ensam. Jag säger inte att det behöver vara så utan att det kan vara alla hormoner som spelar mig ett spratt men det är så jag känt och det är ingen rolig känsla! I Fredags vart jag nästan besviken när jag inte fick en förfrågan utav en person om jag ville följa med och hitta på något. Men som sagt, det kan lika gärna vara alla hormoner och det är säkert så det är, men jag känner på något sätt att folk hittar på saker runtomkring mig, träffar massa folk och hittar på saker och här sitter jag i min lägenhet, dag ut och dag in och bara glor. En person som står mig närmast i världen känner jag mig nästan ivägen för och på något sätt så vill den inte förstå att jag mår såhär och inte orkar med saker och ting längre utan den tar saker och ting för givet och tror att allt är precis som vanligt.. Fast så är det verkligen inte!

I övrigt har helgen varit lugn och rusat förbi och imorgon är det Måndag igen... Idag är det bara 7 veckor kvar tills Lilleman är beräknad och jag har varit hos mamma på middag där även mormor var så nu behöver jag inte känna dåligt samvete för att jag inte träffat henne på länge.. Ja, om ni skulle höra alla tankar och känslor jag bär på så skulle ni bli knäppa, det blir iaf jag så jag ber er inte ens att förstå.. Men såhär är det iaf!

Veckan som kommer har jag ingenting planerat men funderar på att försöka komma ut och hitta på lite saker, om inte annat så träffa lite folk. Jag tror det är precis vad som behövs för att jag ska bli av med alla känslor som biter inom mig.



Vackraste, bästaste, finaste, underbaraste syster! Vad jag älskar dig!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0