varbebisimagen

Igår var det vägning och mätning utav mage på MVC.

Vikt: 63,8Kg

Magens mått: 25cm

Hjärtljud: 150

Allting var perfekt och vi låg precis i mitten utav kurvan! Däremot vart han lite kinkig när hon klämde och kände på magen så när vi låg och lyssnade på hjärtljudet så kom det en ordentlig spark mot den, han ville helt enkelt inte vara med längre haha!

Mitt mående förbättras inte utan vissa dagar känns det nästan som att det blir tvärtom. Inatt vaknar jag av att jag spytt i sömnen och drar ner allt i luftrören, trodde seriöst jag skulle kvävas till döds. Upp i panik och föröska få tag på vatten som jag inte klarar av att svälja för allt bara kommer upp igen, samtidigt som jag vill borsta tänderna för att bli av med den vidriga smaken men den sitter ju inte i munnen utan i luftrören så ja, det var absolut ingen rolig historia! Jag vet att det finns dom, ganska många tyvärr som inte riktigt förstår hur illa det är och som tycker att jag är fruktansvärt negativ och bara klagar, så jag tänker faktist stå upp för mig själv nu.

Jag äter två olika sorters tabletter. Den ena är en stark magmedicin som du äter när du har svår magkatarr och den ska ta bort både halsbränna samt sura uppstötningar. Det är den starkaste du får äta under graviditeten och den hjälper inte på mig. Jag lider fortfarande avc grov halsbränna och sura uppstötningar minst 4ggr om dagen.

Den andra tabletten ska göra så att jag inte kräks och den hjälper till en viss del, men den tar ju inte bort illamåendet. Den har även bla koffein i sig och ska göra en pigg så man orkar mer, ändå skulle jag kunna sova hela dagarna utan att tveka vilket läkarna inte är så förtjusta i.. Självklart är man normalt trött under en graviditet men enligt min senaste läkare så "ska" man inte kunna ta denna tablett innan man går och lägger sig för man ska inte kunna somna, men jag somnar som en gris iaf. Jag är trött på att höra vad jag kan och inte kan göra utav folk i min omgivning för jag har försökt allt och lite till. Tagit till mig av alla tips jag får av folk runtomkring samt av proffisionella läkare från Danderyds kvinnoklinik men inget utav dessa fungerar. Tro inte att jag inte försöker eller har försökt för det gör jag och har gjort sedan dag 1, men det fungerar helt enkelt inte. Men det är bara 14 veckor kvar och jag står absolut ut med detta, men jag säger bara att ni måste ge mig en chans att andas och ibland låta mig vara ifred istället för att försöka ge mig råd.. Jag vet att ni bara gör det för att vara snälla och för att försöka hjälpa mig men tro mig, jag har gjort allt man kan.

Så nu vet ni hur det ligger till, idag tex mår jag skit men ska ändå trotsa och försöka hänga med jejje på stranden.. Vi får se hur länge jag står ut! ;)



Magen i vecka 26+0