bull
Jaha, så helgen vart inte alls som planerad! De vart en stressig helg med ett underbart fint dop på Lördagen, där jag mådde riktigt bra! Men resten utav helgen har jag tampats med lite mörkare tankar som slår upp i mitt huvud, det märks att hösten är på ingång...
Jag har alltid haft en höst depression och den är tillbaka nu det känner jag. Den sitter i hela ryggen och släpper mig inte för en sekund. Jag orkar helt enkelt inte träffa människor eller umgås jämt utan jag är hellre hemma för mig själv och tar det lugnt. Jag ska inte ens behöva förklara mig, men så är det. Jag menar inte att vara otrevlig när ni frågar mig om vi ska fika eller ses, eller ta en kopp te på kvällen men jag har helt enkelt ingen lust och det beror enbart på mig själv. Jag känner mig tjurig, osocial och grinig så därför håller jag er hellre borta ifrån det.
Nu ör det mindre än en vecka kvar tills Lilleman är beräknad och visst ska det bli spännande! Livrädd för vad livet kommer ha att ge när han är här, men det är en utmaning som jag kommer växa in i förr eller senare, det vet jag! Jag har världens bästa kille vid min sida, en underbar mamma och syster som stöttar mig och massa fina vänner så klart det kommer att gå bra! Men jag är ändå livrädd!
Jag har så mycket jag skulle kunna skriva men jag har ingen lust att dela med mig utav det.
