Faller
Någon gång ska man vara ärlig om hur man mår och hur livet egentligen känns.
Jag sprang in i väggen igår, PANG sa det och nu kommer jag inte upp.
Jag har haft panik ångest så länge jag kan minnas men den har tonats ner på senaste år men nu är den tillbaka igen hårdare än tidigare.
Jag ringde tom psyk akuten igår där de anser att jag "Över presterar"
Hur hon vet de efter att ha pratat med mig en fång?
Jag har även ringt jakan psyk, 2ggr förr där båda de sköterskorna jag pratat med, påstår samma sak. De säger åt mig att jag måste bli bättre på att säga nej och göra saker i min egen takt.
Just nu har jag svårt för folk och tanken på att vistas ute.
Anledningen till att jag går ut ändå är för att jag vet att jag måse. Jag gör det oftat med Jejje eller Fredrik i min närhet då dessa två personer känner mig bättre än bäst och de tar emot mig om jag faller.
I deras närhet kan jag vara den jag vill, Skratta, gråta, skaka..
Jag söker nu hjälp, desperat för att komma på banan igen.
Om Cazper påverkas av detta? Nej för inför honom är fasaden upp, jag skrattar ler och busar. Men så fort han somnar så faller min värld till botten igen och där ligger jag och sprattlar.
Jag ska ta mig upp förr eller senare men jag behöver riktig hjälp!
Inga piller eller liknande, men samtal efter samtal är vad jag tänker kräva. Jag vägrar må såhär längre!
Så om ni anser att jag missunnar er, att jag gör fel eller att jag är en dålig mamma så håll det för er själva. Jag tar åt mig av minsta lilla just nu och det enda jag behöver är peppande ord och uppmuntran, ingenting annat.
