varbebisimagen

Min älskade Cazper, du är allt och lite till! Min fina ögonsten, mamma älskar dig!

Kom precis upp ur ett varmt bad där jag legat i lugn och ro och löst senaste numret av Vi föräldrar.
Fredrik tog nattningen idag, vilket iofs inte är något ovanligt men Cazper var lite extra gnällig just ikväll och då brukar bara mamma duga...
Det är så fruktansvärt skönt att få lite tid för sig själv ibland, vi alla behöver det! Jag var ju på bio med mamma i onsdags och var borta i 5 timmar och kom hem som en helt ny människa med så himla mycket ny energi!
Efter 2 timmar skickade jag ett sms till Fredrik för att fråga hur det gick och jag fick sol svar "Kanon, han sover redan sluta oroa dig och kolla på filmen"
Bästa älskling!! För att orka vara en bra förälder så tror jag att egentid är så fruktansvärt viktigt och vi är ju faktist två stycken om att skaffa Cazper och vi har båda två önskat oss honom lika mycket och därför tycker jag att det är självklart att man delar på ansvaret!
Visst är det så att pappan inte kan göra mycket när det är matdags om det är så att mamman ammar, men han kan göra så mycket annat för att underlätta!
Det känns som det är så "Hysch Hysch" om detta men jag tror alla mammor kan hålla med mig!
Det jag känner är att folk runtomkring inte lyfter på ögonbrynet om pappan går ut och festar, men om mamman skulle gå ut en kväll så blir det ett himla snack och man är så oansvarig hit och dit. Varför är det så?! Man är ju som sagt två föräldrar och man har båda lika stor rätt till att ibland få koppla av och vara sig själv!
När Cazper inte ens var 2månader så lämnade jag honom med Fredrik i ett dygn för att åka ner till Ge-kås, gör det mig till en dålig förälder?
Jag vet inte vart jag vill komma med detta men vi diskuterade det vid matbordet idag så var bara tvungen att skriva av mig.
Är man två stycken personer som skaffat ett barn tillsammans så har man lika stort ansvar och framför allt lina stort ansvar att se till att den andra föräldern ibland får avlastning och får vara sig själv för en stund!!

Skruttungar!

Jag och Jejje brukar sitta och prata om tvillingar och kläder. Varför föräldrar klär sina tvillingpar likadant från topp till tå?
Dom är ju helt två olika individer och ska väl få bli en egen person? Varför klär man dom då likadant?!
Det är samma sak som när jag var liten vet jag, ibland hade ju jag och Lucas likadana plagg fast han i blått och jag i rosa men jag tror aldrig vi behövde bära dom samtidigt om vi inte ville...
Jag vet inte, det kanske är så att dom vill vara likadana men det tvivlar jag på att dom vill när dom är typ 1år.
Kan någon förklara för mig varför man klär sina tvillingar/syskonpar likadant från topp till tå?!

Trodde vinterkräksjukan var här igår när jag var ute med hunden. Hade känt mig konstig i kroppen hela eftermiddagen, ont i magen, illamående och värk i axlar å stickande känsla i fingrarna. Började gå en långpromenad igår kväll men fick vända då jag tappade bort mig i skallen för några sekunder, så var bara ute i 40min...
Idag har magen också varit konstig men trotsade det och åkte till outlet och Ikea med Conny, Jejje och Tilde.
Kom hem och bestämde oss för att gå ner till lilla och äta. Gick hem tidigt pga magen och nu sitter jag här..
Fredrik stannade kvar för att umgås lite och mina planer var att gå hem till Vonk där även nettie är, men mår verkligen inge bra alls!
Cazper verkar inte heller må nå bra, har knappt ätit hälften utav vad han brukar och är kinkig..
Träffade en vän som är förskolelärare och hon berättade att det går något som heter "Rota viruset" just nu så hon sa åt oss att hålla oss borta ifrån öppna förskolan. Dom hade nämligen haft det på sin avdelning och var tvugna att stänga i två dagar, så jag tar inga risker känner jag! Jag som planerat att gå dit på måndag och göra gips tavlor med Cazpers händer men får helt enkelt vänta...
Vad ska vi hitta på istället då?

Tack underbara tant Nettan och Daniel för denna underbart fina bok!
Vi älskar den! <3

La upp fredagsgodiset i två fina mine skålar i vårens färger.
Älskar den serien, ska allt se till att den någon gång blir komplett!

Idag testade vi ny flaska, esska med dinapp..
Cazper totalratade och bara skrek så fick springa och byta till en MAM flaska igen...

Människor som sprider positiv energi är så jävla skönt! Msn får lixom lite av en kick när man pratar med dom och man ser livet lite annorlunda!
Fastnade i telefon med tessie igår, slutade med att vi sa hejdå nästan 2 timmar senare. Pratade om allt mellan himmel och jord, riktigt skön tjej!
Konstigt det där, man ses inte på flera år och så vips börjar man prata igen och det är som om man känt varandra hela livet.

Nu sitter jag på vårdcentralen och hoppas på att få en remiss till en psykolog lr liknande.

Gårdagen spenderades på öppna förskolan, dags för mammagruppen!
BVC tanten var sjuk och vi var bara 4st men oj så mysigt! Vi snackade skit och fikade. Trivs kanon med dom allihop, så himla goa mammor och barn!
Efter gick jag och Jejje över till mamma och spenderade eftermiddagen där. Var ju helt underbart väder så när Fredrik kom hem vinkade vi hejdå till Jejje och tog oss en promenad i vårsolen.
Kvällen spenderades i soffan och som sagt, i telefon med Tessie.
Idag råkade vi vakna 11:15 och de vart ju lite stressigt. Skulle möta mamma i Jakan vid halv 12 men vi ringde och avbokade det. Åkte till Jakan lite tidigare än vi skulle så jag fick springa in på H&M å shoppa en ansiktskräm jag varit sugen på ett tag.
Mötte sen upp Fredrik vid sjukan så han fick ta Cazper och nu sitter jag som sagt här..
Ikväll vet jag inte vad som sker, kanske gosar vi ner oss i soffan som vanligt?
Jag känner dock för att promenera, njuta av solen och typ ta en fika ute! Men det hinner vi nog med innan det blir kväll...

Nu när Cazper passerat 4 månaders strecket så har vi börjat ge smakportioner.
Varje kväll mellan 17-18 för han banangröt vilket är en stor hit! Han älskar det och äter för det mesta upp allting.
På förmiddagen mellan 11-12 får han mat vilket inte alls kanske är lika gott haha.. Han har fått smaka:
Potatis med majspuré vilket fick 4 av 5 i betyg
Potatis med morotspuré 5 av 5
Potatis med palsternacka 0 av 5
Potatis med broccoli och ris 1 av 5
Katrinplommonpuré med päron 2 av 5

Det är ju så himla roligt att se första gången han får smaka något vad han tycker haha!
Potatis och palsternacka spottade han rakt ut och vägrade verkligen äta upp det haha! :)

I helgen har jag rensat och sorterat lite i Cazpers lådor för att få en liten uppfattning om vad som behövs införskaffas och inte. Skor är ingenting vi behöver köpa än på ett tag iaf... ;p

Här hemma älskar vi H&M's vår/Sommar kollektion! ;) (Bortse från svart/vit randiga byxorna som är ifrån Åhléns)

Vi tog med oss den här sötnosen och åkte till syster och Junie i Västerås. På våg hem nu.
Lite rikare på lycka, lite rikare på hopp och lite rikare på kärlek.
Tack <3

Tim och Lucas har varit här hela kvällen och är fortfarande kvar. Skönt för Fredrik att få umgås med vänner lite, jag har varit en fruktansvärt krävande flickvän på sista tiden så han behöver få göra något annat! Nog tur att han och Conny var ute å slirade förra helgen och att han i mars ska iväg med Matz till Globen en kväll för att se Top gear live, han behöver verkligen det!
Själv har jag suttit och halvsovit mestadels av kvällen, tog en promenad som vart väldigt mycket längre än jag tänkt, Fredrik rinde till slut och undrade om allt var bra, fina älskling! Jag tog det som en ordentlig kärleksförklaring då han aldrig gjort så förut utan snarare varit tvärtom. Jag har alltid varit lite mörkrädd men han har aldrig riktigt tagit det på allvar så det var mysigt! Men sen jag flyttade tillbaka till barkarby så känner jag mig trygg ute igen och det är jätte skönt!
Tog mig som sagt en promenad, men med Jejje i telefon som jag alltid gör. Stannade utanför porten och busade med Sessa samt borstade henne lite. Skulle behöva åka till syster och lämna in Sessa men hon klarar tyvärr inte att stå emot borstandet ordentligt längre då hon är lite sliten i höfterna och när man är hundfrisör så måste man ta i, speciellt på baken så därför vill inte Madde utsätta henne för det.
Istället funderar vi på att raka henne i juni någon gång, för hennes egen skull! Hon har så fruktansvärt tjock päls och då kan hon bada hur mycket som helst, utan att det ska ta 5-6 timmar för henne att torka.
Har inget vettigt att komma med så ger upp nu.
Godnatt!

Någon gång ska man vara ärlig om hur man mår och hur livet egentligen känns.
Jag sprang in i väggen igår, PANG sa det och nu kommer jag inte upp.
Jag har haft panik ångest så länge jag kan minnas men den har tonats ner på senaste år men nu är den tillbaka igen hårdare än tidigare.
Jag ringde tom psyk akuten igår där de anser att jag "Över presterar"
Hur hon vet de efter att ha pratat med mig en fång?
Jag har även ringt jakan psyk, 2ggr förr där båda de sköterskorna jag pratat med, påstår samma sak. De säger åt mig att jag måste bli bättre på att säga nej och göra saker i min egen takt.
Just nu har jag svårt för folk och tanken på att vistas ute.
Anledningen till att jag går ut ändå är för att jag vet att jag måse. Jag gör det oftat med Jejje eller Fredrik i min närhet då dessa två personer känner mig bättre än bäst och de tar emot mig om jag faller.
I deras närhet kan jag vara den jag vill, Skratta, gråta, skaka..
Jag söker nu hjälp, desperat för att komma på banan igen.

Om Cazper påverkas av detta? Nej för inför honom är fasaden upp, jag skrattar ler och busar. Men så fort han somnar så faller min värld till botten igen och där ligger jag och sprattlar.
Jag ska ta mig upp förr eller senare men jag behöver riktig hjälp!
Inga piller eller liknande, men samtal efter samtal är vad jag tänker kräva. Jag vägrar må såhär längre!
Så om ni anser att jag missunnar er, att jag gör fel eller att jag är en dålig mamma så håll det för er själva. Jag tar åt mig av minsta lilla just nu och det enda jag behöver är peppande ord och uppmuntran, ingenting annat.

Här hemma njuts det för fullt just nu!
Vi är hundfria idag, helt underbart! Vi gosade i sängen tills för inte alls så länge sen och nu väntar vi på att syster m.familj ska komma från Västerås och säga hej.
Veckan har varit fullspäckad och igår fick vi tom frukost sällskap på morgonen! Kl.7 kom Tilde och Jejje hit, jätte mys!
Mamma grupp och massa prat om mat för att sen gå hit igen, äta lunch och gofika.
Helgen som var så var våra män nere på lilla och kom hem lagom goa å glada så i helgen är det vår tur! Vi ska fira voonkan som fyller år med middag och bowling. Mycket trevligt!
Annars finns inga planer men hoppas på Västerås på söndag. Ska även försöka fixa lite till i Lillprinsens rum. Vi har ju målat om där inne men båda två ångrade sig ang. Färgen haha... Frågan är bara om man orkar måla det vitt igen och börja om från ruta 1 eller om man står ut tills vi vet mer hur vi ska ha det? Jag tror det är lika bra att stå ut! ;)

När man umgås med andra barn och mammor så ser man verkligen hur mycket man har som är likadant. Jag har inte tänkt på att märka Cazpers grejer men har faktist börjat göra det nu så man slipper slarva bort och blanda ihop. Men istället för att märka "C.L" som är hans initialer, så märker jag "C.Z" som är hans smeknamn hos min familj ;)
Det är även kanoners till framtiden att han redan har ett smeknamn eftersom det är 3 Cazper på ÖF (Dock stavas alla olika)

Här hemma trodde jag att både jag och Cazper sa godmorgon nu men jag hade fel, Lillprinsen somnade om....
Vi var dock vakna mellan 03:30-05 å sen var vi uppe mellan typ 7-8 för då var min mamma här å tog Cazper en stund så jag fick gå ut med Sessa.
Nu ska jag gå upp och äta frukost, hade tänkt gå till öppna idag å hänga lite :)

För exakt ett år sen idag satte jag mig på bussen mot Danderyds sjukhus, ovetandes om beskedet jag skulle få.

Jag var på väg in på en kontroll då jag dagen efter skulle operera bort en cysta på höger äggstock som var stor som en mandarin.
Jag hade pratat med både Vonkan och min syster innan om att min mens inte kommit men jag trodde helt det berodde på att cystan störde, inte på att jag var gravid. Jag ansåg inte att jag hade haft en chans att bli gravid helt enkelt.

Jag hade bett Fredrik följa med mig då jag var galet nervös inför min första operation men han jobbade sin sista vecka på Ikano och ville därför inte ta ledigt. Ingen annan kunde heller följa med så jag tog mig i kragen och åkte in själv, trots att det tog emot!

Jag åkte upp till rätt plan och gick in och anmälde mig, satte mig sen i väntrummet. Där inne satt jag och en massa tanter som var 70+ och väntade. Till slut ropade en läkare upp mitt namn och jag följde med henne in på mitt rum. Hon förklarade hur operationen skulle gå till, frågade om jag hade några sjukdomar osv. Sen sa jag även att min mens inte kommit och frågade om det kunde bero på cystan. Hon svarade då att vi skulle göra ett grav. test ifall att bara för att utesluta en graviditet. Jag gick in på toaletten och kissade i muggen som jag fått och satte mig sen i väntrummet igen med alla tanter och väntade. Jag ser hur hon kommer gåendes emot väntrummet, ställer sig i dörröppningen och säger "Det är positivt"
Jag fick hjärtat i halsgropen och tårarna började rinna. Herregud, är jag gravid?! Hon frågade då om det var positivt eller negativt och det enda jag fick ut var "Jag vet inte, jag måste ringa min sambo" Hon sa att hon kanske skulle gett mig beskedet enskilt på hennes rum, vilket jag tyckte var det mest självklara men men gjort är gjort!
Jag började leta mig ut i korridoren där jag kommit ifrån men var så fruktansvärt tankspridd så hittade inte ut! Hon kom fram till mig och visade mig dörren så jag kunde gå ut och ringa Fredrik. Han svarar och hör att jag är upprörd och jag ber honom komma dit.
"Men älskade du, jag har ju sagt att jag inte kan gå ifrån jobbet när det är min sista vecka, hur skulle det se ut?"
"Jag är gravid Fredrik" var allt jag fick ur mig och tårarna sprutade..
"Vart är du?! Jag kommer på en gång"
Jag grät och grät tårar blandat av lycka och ren panik. Jag kunde inte bli mamma, hur är man det? Eller kunde jag? Var jag redo? Hur skulle vi ha råd? Hur uppfostrar man ett litet barn?
Frågorna var många och det kändes som en evighet innan Fredrik dök upp.
När han till slut hittat upp till mig så hade jag redan bestämt mig.

Vi fick komma in på ett rum där det väntade en läkare och en sköterska för att göra UL vilket jag ändå skulle gjort med tanke på cystan. Vi tittade lite på skärmen på cystan, hon kollade hur den satt och sen sa hon "Ja, där är det en liten liten prick. Det är ett litet foster. Har ni bestämt er hur ni ska göra?"
"Vi ska behålla det!!" svarar jag och tittar på Fredrik. Han kramar åt min hand hårt hårt, jag visste att detta var vad han önskat sig länge!
Vi får veta att vi är i ca V.4 och att det inte gikc att svar mer på hur det såg ut. Cystan skulle inte opereras bort nu med tanke på riskerna för ett missfall så den skulle övervakas med jämna mellanrum och hoppas på att den inte gjorde någon skada.
Jag tror att jag under denna tid hade hört av mig till Voonkan och sagt att stickan visade ett + men att jag skulle ringa henne sen.
På vägen hem tror jag även att jag ringde min syster som fick reda på allt och vi ringde även Voonkan och bokade in en middag.
När vi kom dit stod det en rosa blombukett där till oss med ett rosa kort. "Hihi, det är en liten kille" tänkte jag men sa ingenting. Hennes Fredrik kom hem och vi kikade in i det rummet de skulle göra till barnkammare och jag sa något som "Ja, nästa sommar kan ni ju vara pappa lediga tillsammans" Och hennes Fredrik förstod inte riktigt först men sen så slog det till!
Vi åt kycklingsallad och pratade om allt som hade med graviditet och barn att göra och då växte bara känslan mer och mer att det var en liten keeper där inne!
Efter att vi sagt hejdå till dom så gick vi upp till min pappa och Marianne. Sessa var med såklart och hon sprang raka vägen in i vardagsrummet där de satt i soffan och började "Prata".
Hon satte sig på mattan och ylade och jag sa "Ska du berätta för någon att han ska bli morfar?"
Pappa förstod ingenting men efter någon minut fattade Marianne och sa "Men är du gravid?! HASSE, DOM SKA HA BARN!!! Grattis, ni vet att det är en liten kille va?"
Vi åkte självklart även raka vägen upp till min mamma och Lasse för att hälsa på. Hon frågade om allt såg bra ut inför operationen och om jag var nervös men jag sa "Nej de blir ingen operation, för jag är gravid"
Hon frågade säkert 10ggr om jag skämtade men när hon insåg att jag talade sanning vart hon överlycklig!

Dagarna efter mådde jag helt okej, men sen började illamåendet krypa sig på. När vi skrevs in på MVC i vecka 12 så frågade barnmorskan hur jag mådde och jag svarade "Som en prinsessa" vilket jag verkligen gjorde!
Men i vecka 14 så började kräkandet igen och sen slutade det inte fören i vecka 37. Jag åt två olika mediciner, Lergigan Comp och Omeprazol och var livrädd för att detta skulle skada Lillen i magen, men utan dom kom jag inte ens ut från badrummet så jag var tvungen att äta dom!
Jag lärde mig att leva med kräkandet och visste hur jag skulle göra för att slippa spy osv. Vissa dagar klarade jag mig iaf från det och varje dag åt jag knäckebröd med smör till frukost för att inte må illa.
Jag klaradei nte av värmen eller solen, lukten av te var något som verkligen dödade mig och bara tanken av baconlindad kyckling (Vilket vi hade ätit någon dag i början av graviditeten) fick mig att spy!

I vecka 14 åkte vi in på ett akutbesök då jag hade ont som tusan och var orolig. Vi kom in till Gynakuten på DS där de gjorde UL och vi fick även med oss en bild på vår lilla krabat! Vi åkte raka vägen till mammas jobb men hon hade en kundleverans precis, så vi kopierade bilden och jag skrev "Hej mormor, idag är jag 14 veckor i mammas mage" och satte den på hennes datorskärm.

Vi hade RUL den 2 Maj på Odenplan kl.14:00. När jag och Voonkan pratade några dagar innan så sa hon att även dom hade tid för UL på Odenplan den 2 Maj kl.14:00 vilket var riktigt roligt så vi åkte in tillsammans!
Hela den dagen gick jag runt hemma och var så fruktansvärt nervös! Rädd för att något skulle vara fel, att den lilla i magen skulle vara sjuk eller liknande. Voonkan var helt inställd på att det var en liten tjej medans både jag och Fredrik visste att det var en kille. När vi kom in fick vi börja med att göra allt som tillhör ett rutin ultraljud och allt såg jätte bra ut! Till slut frågade hon "Var detta allt?" Och då svarade vi att vi gärna ville veta könet. Hon fnissade lite och sa att det "Definitivt var en liten kille!" Dp kunde jag inte hålla tårarna inne längre utan då kom det tårar av lycka och glädje!
När vi var klara mötte vi upp Voonkan och Fredrik och vi gick raka vägen till Lindex för att börja kolla kläder. GIck runt i lite butiker och kom därifrån med en body eftersom både jag och Fredrik var väldigt noga med att inte börja shoppa för tidigt, ifall det skulle hända något... Vi tog oss en lunch på Waynes Coffee innan vi åkte hem.

Dagarna rullade på och vi försökte få lite gjort under sommaren. Jag växte och växte men kände mig bara vackrare och vackrare. Jag hade turen att inte få någon foglossning, vätska eller någon annan smärta. Jag spydde "Bara" men när det hade upphört i V.37 så mådde jag verkligen som en prinsessa!
Jag älskade att kolla på mig själv i spegeln och jag njöt av varje sekund av hur snygg jag var!
Eftersom jag alltid varit tjejen med ett fruktansvärt dålig självförtroende så var känslan riktigt stor av att kunna se sig själv i spegeln och vara nöjd med det man såg.

Vi pratade mycket hemmaom rädslan av att något skulle ske och att den lille som tillsvidare hade blivit döpt till Charlie, skulle försvinna ifrån oss.
När vi satt hos BM en dag och hon frågade hur allt kändes så sa jag det att jag vägrade gå över tiden. Självklart frågade hon varför och jag berättade om två tragiska fall som jag föllt, då de både familjerna förlorat sina barn. Den ena familjen förlorade sin dotter och dom andra sin son och deras ödehade huggit mig med en kniv rakt i hjärtat och jag var så rädd att det även skulle hända oss!
Eftersom vi hade världens bästa BM så ordnade hon så att vi fick gå på ett tillväxt UL för att se så "Charlie" fick i sig tillräckligt med näring eftersom jag kräktes som jag gjort och även för att lugna våra nerver. När vi kom dit så la läkaren mig på ett sätt som skulle göra att jag inte mådde illa och sen kollade han noga noga. Som tur var så låg "Charlie" tom 10% över normalkurvan så vi kunde andas ut. När vi sen skulle gå försökte han göra så vi kunde få se honom i 3D och även få med oss en bild hem, men självklart låg  han med ansiktet nedåt så det enda vi såg var ett bakhuvud haha!

Vi fick även gå till en läkare som kollade hur öppen jag var och om jag kunde få bli igångsatt så tidigt som möjligt men när vi var där så tyckte hon vi kunde vänta till V.39 då jag bara var öppen ca 1,5cm och inte riktigt mogen. Men hon sa att om vi skulle komma tillbaka i V.39 så skulle det definitivt vara möjligt att sätta igång mig redan då!
Men detta glömdes självklart bort och vi hade bokat in ett möte med BM dagen efter jag var beräknad. "Jag hoppas inte att vi ses då" sa hon men självklart gjorde vi det!
Vi bpkade in ett nytt möte för att kolla läget och om jag hade öppnats mer osv så två dagar efter BM besöket åkte vi tillbaka igen. Då var jag öppen 2-2,5cm så vi fick en igångsättningstid på Fredagen samma vecka!
Nervositeten steg och vi började göra iording allt som skulle ordnas. Förlossningsväskan med bebiskläder hade stått i bilen sen första besöket då de kollat hur öppen jag var eftersom hon sa att han kunde komma i princip närsom och även bilstolen satt på plats.
På Torsdagen, alltså dagen innan igångsättningen skulle min mamma åka upp till landet med sina vänner och de lovade att ta med sig Sessa. Så torsdag kväll städade vi undan, åt en god middag och jag tog mig ett långt bad med hårinpackning, ansiktsmask och en Vecko revyn, vem visste när jag skulle kunna göra det nästa gång?
Vi somnade hyffsat sent men väldigt lugna med tanke på vad vi skulle göra dagen efter... Jag var helt säker på att det skulle ta flera dygn och sa att "Vi kan ju vara glada om han kommer innan Måndag"


På Fredagen var detg dags att åka in, men allt det har ni ju redan läst annars ligger det under kategorin "Förlossningsberättelse!"

Lillprinsen har varit gnällig och klängig hela dagen, jag tippar på att han har ont någonstans men hans pappa tycker jag e larvig! "han har bara en dålig dag" ;)
Fredrik fick komma hem från jobbet vid 9 idag, vaknade upp med en sinnessjuk ryggvärk så kände att jag aldrig skulle orka bära upp Cazper eller ta ut hunden. Så han fick komma hem och ta hand om oss. Han passade på att tvätta i tvättstugan och sen fick jag med honom till Ikea. Min bästa älskling, gör allt för att göra mig glad! <3 Håll tummarna för att han går med på att fika hos sina föräldrar imorgon också, då kanske jag hinner storstäda om ryggen känns bättre!
Idag är det exakt ett år sedan som vi fick reda på att jag hade en liten ärta i min mage, oj så litet det var!! Man såg knappt någonting men tydligen var det ett starkt + på Stickan redan efter några sekunder, tyvärr fick jag aldrig se det :(
Det var en omtumlande dag så tänkte försöka sätta mig och skriva hur den gick till men de får bli när jag har tid!

Har pusslat ihop en liten tavla ikväll, dålig bild och ja jag har justerat foten som på bilden sitter snett! ;p

www.hm.se