varbebisimagen

Tänk vad mycket lättare livet blir om man bara öppnar munnen och pratar... Och hur det känns som om man plötsligt är 2kg lättare .... <3

När man inte vet om man ska skratta eller gråta, så kan man lika gärna skratta! ;)


Jag älskar dig Cazper Larsson, du har gjort mitt liv fulländat! Vackra lilla barn, du fyller mitt hjärta med så mycket kärlek varje dag! Jag vill aldrig gå ett steg i livet utan dig!

Jag har aldrig varit tjejen som trott på ett långdistansförhållande. Jag har aldrig trott att det skulle hålla, bara prata i telefon med varandra men aldrig få träffas.
Men sen Anki kom hem från Australien och lämnat hennes drömkille där så har jag ändrat mig! Dom har en plan,  en sån sjukt stark plan och dom kämpar bägge två från en varsin del av jorden för att lyckas! Dom imponerar på mig så fruktansvärt mycket när hon berättar om vad dom gör för att snart få träffas igen och för att inom sin framtid, få spendera sina liv tillsammans här i Sverige.
Jag längtar tills den dagen han kommer till Sverige, dels för att få träffa honom men för att hon ska få träffa sin prins igen, hennes livs kärlek!

Man ska aldrig klaga för det finns alltid dom som har det värre och det vet jag men ibland måste man få göra't!
Mycket som pågår, gnällig bebis och jag kan inte komma på varför! Ingen feber, bör inte vara gnällig efter vaccinet fortfarande de e ju en vecka sedan de togs, kanske halsont?
Hursom ska vi ringa BVC tanten imorgon och se om hon kanske vet varför eller säger vad jag ska göra och inte göra?

Behöver lite uppskattning känner jag, en klapp på axeln och få höra att jag gör något bra för på sista tiden har det bara vart det motsatta.
Nej jag tycker inte synd om mig själv men alla människor behöver få lite uppskattning ibland.

Folk är så bra på att säga vad man ska göra och inte göra, istället för att bara låta alla sköta sitt. Varför lägga sig i istället för att bara ta hand om sig själv och sitt egna?
När det är blodsband som gäller så borde man definitivt inte trycka ner, snarare tvärtom och lyfta upp men somliga förstår tydligen  inte hur man gör.

Vill att min bebis ska må bra nu, hatar att se honom ledsen!
Vill att jag ska må bra nu, hatar känslan som gnager inom mig!
Vill att folk ska förstå och acceptera mina val utan att snacka och kritisera, det är trots allt jag och mitt liv det handlar om. Bara att växa upp och inse att vi alla är olika!

Just nu är jag så fruktansvärt bitter och inåtvänd. Har så jävla mycket frågor jag vill ha svar på, så mycket hat och känslor jag vill ha ut och så mycket tankar så bägaren rinner över. Jag hatar att vara såhär ärlig här så nu skapade jag en ny, totalt anonym blogg där jag kan få spy ut ALLT utan att bli ifrågasatt! Jag vet egentligen inte vad jag vill komma fram till meen jag bara måste skriva... Ut med allt, jag vill bli tom på frågor, tom på negativ energi, tom på hat.

Haha jag blir redan avundsjuk på alla människor som jag ser blir gravida, jag vill också!!
Saknar sparkandet i magen, nyfikenheten och lyckan! Dock saknar jag inte kräkandet, illamåendet å alla gånger jag svimmade men förhoppningsvis blir graviditet nr.2 bättre.
Men det dröjer tills dess, Cazper ska bli större och blöjfri först innan han får något syskon, men kanske om 2-3år... :)

Aldrig utan er! <3

En av mina största stöttepelare sedan Cazper kom.. Jag kan prata med henne om allt utan att behöva skämmas eller känna mig dum. Alla mammor borde ha en vän som Veronica!
Tack underbara snälla fina fina du, jag tror inte du förstår hur fruktansvärt tacksam jag är!!

Finns inget bättre!!!

Jag räknar ner dagarna tills lilla Tilde är beräknad att komma till världen! Jag är så förväntansfull, pirrig och exalterad! Tänk att snart är hon äntligen här, den lilla prinsessan som gör vår kompiskrets fulländad!

Cazper och Filippa väntar med spänning på deras nya lekkamrat! <3

Ni vet dom där vännerna man aldrig vill leva utan? Dom som fått en del av ditt hjärta och har det hos sig? Dom som får en att bli alldeles varm i kroppen när man tänker på allt dom gör för att få en att må bra? Dom som alltid alltid står där när du faller och hjälper dig upp igen? Dom är värda så fruktansvärt mycket och man önskar man kunde ge dom allt i världen...
Det här är mina såna vänner.. Dom jag aldrig vill leva utan!

Jag måste bara ge min man en stor eloge för allt han gör! Han tar ut hunden, städar, diskar, tvättar, lagar mat och ställer upp.. Finns vid min sida, lyssnar, tröstar, skrattar och älskar. Det finns ingen jag hellre hade delat denna långa smärtsamma, roliga, spännande, underbara resa med! Han har funnits vid min sida hela tiden och själkvlart har vi haft delade meningar men i slutändan är det ändå alltid han och jag emot världen.
Snart är vi föräldrar till en underbar liten prins och jag kunde inte längta mer!
Det finns ingen som dig Fredrik och jag vill vara din tjej för resten utav mitt liv.
Jag älskar dig!

Jaha, så helgen vart inte alls som planerad! De vart en stressig helg med ett underbart fint dop på Lördagen, där jag mådde riktigt bra! Men resten utav helgen har jag tampats med lite mörkare tankar som slår upp i mitt huvud, det märks att hösten är på ingång...
Jag har alltid haft en höst depression och den är tillbaka nu det känner jag. Den sitter i hela ryggen och släpper mig inte för en sekund. Jag orkar helt enkelt inte träffa människor eller umgås jämt utan jag är hellre hemma för mig själv och tar det lugnt. Jag ska inte ens behöva förklara mig, men så är det. Jag menar inte att vara otrevlig när ni frågar mig om vi ska fika eller ses, eller ta en kopp te på kvällen men jag har helt enkelt ingen lust och det beror enbart på mig själv. Jag känner mig tjurig, osocial och grinig så därför håller jag er hellre borta ifrån det.

Nu ör det mindre än en vecka kvar tills Lilleman är beräknad och visst ska det bli spännande! Livrädd för vad livet kommer ha att ge när han är här, men det är en utmaning som jag kommer växa in i förr eller senare, det vet jag! Jag har världens bästa kille vid min sida, en underbar mamma och syster som stöttar mig och massa fina vänner så klart det kommer att gå bra! Men jag är ändå livrädd!

Jag har så mycket jag skulle kunna skriva men jag har ingen lust att dela med mig utav det.

Så mycket mer kärlek än ni någonsin kommer att förstå! Mitt hjärta brinner för er och varje steg jag tar så är ni med mig. Mina finaste stöttepelare i livet. Med er vid min sida kan jag bestiga berg!
Jag vill aldrig behöva ta ett andetag utan er i mitt liv!

 

Jag älskar er mer än ord kan beskriva, om jag kunde skulle jag ge er allt och lite till!
Mina finaste Pärlor <3

Världens finaste människa, min absolut bästa vän. Finns ingen som henne, ingen med den utstrålningen, med den insidan eller med den vackra utsidan. Hon är bäst helt enkelt och vackrast i världen!
Min syster!

Jag kan inte sluta plocka bland dina saker, titta i dina lådor, le när du sparkar, prata om dig, känna en sån stark längtan.. Jag vill att du ska komma nu och finnas här hos mig och din pappa! Vi längtar efter dig och är så nyfikna på vem du är. Vår fina son- Halva Fredrik, Halva mig... Vår älskling, kom till oss nu!

Igår när jag satt där på Mcdonalds i Vällingby med Nettie så kom jag att tänka på dig. Du och vår dag vi spenderade där. Vi satt på nedervåningen på Mcdonalds, drack vatten och snackade skit i timmar. Delade på en pommes för att vi båda var panka, skrattade, njöt av varandras sällskap och hade det så roligt! Vi delade med oss av våra hemligheter, pratade om saker vi aldrig berättat för andra. Tiden stod stilla när jag satt där med dig min fina vän, vi höll varandra i handen och bara njöt av varandras sällskap.

När jag var i stan förra veckan träffade jag dom, alla dina gamla vänner du alltid umgåtts med när vi hängt. Jag har inte träffat dom på evigheter och jag kände det direkt när jag kramade om dom och kände hur glad jag vart av att se dom igen, att du saknades... Du var inte där! Jag träffade din bästa vän, din andra halva på den tiden och det kändes så konstigt. Jag ville se dig med, krama dig och se så att du mådde bra. Verkligheten slog mig som en käftsmäll i ansiktet, du är borta för alltid. Du kanske är borta härifrån för alltid, men inom oss alla lever du alltid kvar.
Saknar dig min vän!

För lite över 4 år fick jag upp ögonen för dig på ett helt annat sätt än jag haft tidigare.. Trots att du funnits i mina kretsar nästan hela våra liv så har jag aldrig sett på dig på det sättet som jag började göra då. Du fick mig att lé, njuta av livet på en annan nivå och du väckte riktiga fjärilar i min mage.
På dessa 4 år har vi varit med om så mycket, bra som dåligt men vi har alltid hittat tillbaka till varandra och idag håller vi båda med om att vår relation är starkare än någonsin. Vi har vandrat på en krokig väg inte alltid hand i hand, men i slutändan vart den vägen precis så som vi bägge ville och nu står vi här.
Jag älskar dig mitt hjärta och skulle aldrig kunna se mitt liv utan dig. Tack för allt du gjort under dessa år, tack för alla tröstande kramar, alla goda skratt, all kärlek och ditt oändliga tålamod! <3