varbebisimagen

Jag råkade visst klippa av mig håret igår.... ;o

Aldrig har jag älskat någon så mycket som jag älskar er!

Ibland när man får höra hemska saker som hänt i en persons liv som man en gång stått nära, så skär det så fruktansvärt i hjärtat...
Fruktansvärt vad livet är kort och vilka vändningar det kan göra.
Jag tänker på er!

Jag är inte den mamman som ringer min BVC tant om jag behöver råd eller känner mig osäker... Snarare tvärtom så ringer jag henne väldig sällan. Någon jag däremot ringer och har ringt ända sen Cazper föddes är Veronica. På något sätt har jag alltid känt mig trygg med hennes svar och hjälp och därför ha jag mått bra utav att ringa henne.
Hon är lixom så himla skön, säger inte vad jag ska och inte ska, utan vad hon själv skulle gjort. Hon är helt enkelt bäst när det gäller att lugna mina frågor i huvudet.
Bästa Veronica, tack för all hjälp! Du är min mamma förebild! <3

My love

Jag vet inte varför egentligen, men besvikelsen på en person är ganska stor för tillfället... Känslan av otacksamhet ligger över mig. Känns som jag fixade en kanon grej och fick knappt ett tack för saken. Kanske bara ska ge upp?

Blir så chockad när jag ser föräldrar med små barn som åker i bilar antagligen med barnet i knäet, eller stolen placerad helt fel..
Cazper skulle aldrig få åka i mitt knä NÅGONSIN för jag skulle aldrig riskera det käraste jag har! Jag anser att förälder som gör så, oavsett om det handlar om korta eller långa sträckor är dumma i huvudet! Ja, säg vad ni vill men så är det!
Hur kan man riskera sitt barns liv genom att göra så?! För ni vet väl att det räcket med att krocka i 30km/h för att barnet ska få svåra skador oavsett hur hårt ni som föräldrar håller i?
Och sen folk som har barn framåtvända innan dom fyllt 3 är även det enligt mig helt crazy!
Helst av allt ska barn sitta bakåt tills dom fyllt 4.
Såg en mamma senast idag som hoppade in i sin bil med barnet i famnen och satte sig och ammade medans pappan körde iväg.
Jag vet, man ska inte lägga ner energi på vad andra gör och inte men detta gör mig så fruktansvärt upprörd!
Har inget annat att säga en IDIOTER!

Jag och mina 3 favoritkillar. Jag kan hata dom, men jag älskar dom mer!

Conny-Min fina vän, Brother from another mother haha! Du är bäst, oavsett vad du gör, trots att jag suger på att visa det!

Fredrik-Min stora kärlek i livet, du är mitt allt. Tänk om du inte varit med på midsommar 2007 då kortet är taget, då hade vi aldrig stått här idag. Jag Älskar Dig!

Lucas-Min älskade lillebror som jag krigat med så många gånger i mitt liv. Jag skulle aldrig fungera om du inte fanns. Du betyder allt och lite till!

Aldrig i mitt liv kommer jag glömma smärtan du orsakade mig den kvällen. Hur jag knappt kunde andas, illamåendet som tog över och känslan när hjärtat gick i tusen bitar. Jag ville inte se, ville inte känna och framför allt inte tro.
Jag ville inte Teo på att du kunde göra något sådant emot mig, att du kunde göra mig så illa.
Du var hela min värld och mer därtill, min lycka och drivkraft och det slog du mig i ansiktet med.
Jag har förlåtit, förlåtit och gått vidare men inte glömt. Aldrig kommer jag kunna glömma och ibland gör det fortfarande så ont i mig...

Aldrig i hela mitt liv vill jag ta ett andetag utan dig vid min sida. Jag ska värna om dig, lära dig livets rätt och fel och bygga upp din självkänsla. För varje medgång ska jag stå vid din sida och visa dig hur stolt du gör mig!
För varje motgång ska jag stå bredvid dig med en hand på din axel och visa att du klarar allt bara du vill.
Jag ska göra allt som står i min makt för att bli din bästa vän och vägledare.
Aldrig, aldrig ska jag sluta älska dig!

Älskade Tildus! <3

Ja, gårkvällen vart galet kämpig men jag lyckades somna till slut och känner mig bättre idag! Jag faller ibland, lite för långt ner men lyckas ta mig upp. Livet blir ju så mycket lättare när man spanar ner på sin lilla kille som ligger och sover i sin säng. Min älskade!!! <3
blir det sol idag?! :)

Poff, pang, BOM!!!
Helt plötsligt slog psyket till och påpekade hur jag egentligen mår.
Längtan efter att få hoppa framför det där tåget vart plötslgt lite starkare och tårarna bränner bakom ögonen.
Måste skaka på axlarna och försöka låtsas som ingenting, måste vara stark inför Lilleman fast jag inte orkar.
Orkar inte andas, orkar inte!! Måste ändå, så jävla jobbigt i vissa lägen..
Kanske är dags att hämta ut medicinen ändå, trots att jag promt bestämt mig för att klara mig utan?
Känner mig blåslagen, mörbultad, utmattad och hjälplös.

Uttråkad och less... Klaga klaga klaga känns som det är det ända jag är bra på numer.
Vill måla om Cazpers rum (igen!!!!!!) få upp nya gardiner i alla rum, nytt duschdrapperi och kakeldekor i badrummet, ny matta och tavlor i vardagsummet samt flytta på taklampan, köpa ny soffa och byta ut matbordet. I köket vill jag måla om luckorna, byta köksstolar, köpa ny matta och lägga golv, måla om kakelfogen och köpa nya blommor....
Stort projekt jag vet, man borde kanske börja med ett rum och få det klart innan man går vidare till nästa?

När människor man älskar och man tror har förändrats, visar att man hade fel och att det bara var någoni går dör stunden så blir man så fruktansvärt besviken.
Jag trodde det hade blivit annorlunda, att du hade blivit annorlunda men nu är du tillbaka där du började.
De gör ont, mest för att jag känner mig så lurad av att jag trodde du var någon annan.

Herregud min lilla Lillprins, om du bara visste hur mycket mamma älskar dig! Mitt hjärta slår extra slag varje gång jag vilar ögonen på dig världens vackraste!

Min älskade Cazper, du är allt och lite till! Min fina ögonsten, mamma älskar dig!

Någon gång ska man vara ärlig om hur man mår och hur livet egentligen känns.
Jag sprang in i väggen igår, PANG sa det och nu kommer jag inte upp.
Jag har haft panik ångest så länge jag kan minnas men den har tonats ner på senaste år men nu är den tillbaka igen hårdare än tidigare.
Jag ringde tom psyk akuten igår där de anser att jag "Över presterar"
Hur hon vet de efter att ha pratat med mig en fång?
Jag har även ringt jakan psyk, 2ggr förr där båda de sköterskorna jag pratat med, påstår samma sak. De säger åt mig att jag måste bli bättre på att säga nej och göra saker i min egen takt.
Just nu har jag svårt för folk och tanken på att vistas ute.
Anledningen till att jag går ut ändå är för att jag vet att jag måse. Jag gör det oftat med Jejje eller Fredrik i min närhet då dessa två personer känner mig bättre än bäst och de tar emot mig om jag faller.
I deras närhet kan jag vara den jag vill, Skratta, gråta, skaka..
Jag söker nu hjälp, desperat för att komma på banan igen.

Om Cazper påverkas av detta? Nej för inför honom är fasaden upp, jag skrattar ler och busar. Men så fort han somnar så faller min värld till botten igen och där ligger jag och sprattlar.
Jag ska ta mig upp förr eller senare men jag behöver riktig hjälp!
Inga piller eller liknande, men samtal efter samtal är vad jag tänker kräva. Jag vägrar må såhär längre!
Så om ni anser att jag missunnar er, att jag gör fel eller att jag är en dålig mamma så håll det för er själva. Jag tar åt mig av minsta lilla just nu och det enda jag behöver är peppande ord och uppmuntran, ingenting annat.

Det är ofta mn kärlek och mina tankar går till dig.
Om du ändå bara visste och lät mig få finnas där...

Hela den här helgen har jag haft ett stort lyckorus i kroppen! Jag är glad, tacksam! Älskar allt jus nu vilket var länge sen jag kände!
Imorgon ska vi mysa med våra finaste igen, äntligen!! Tant Jejje, tant Anki och lilla Tildusen! Kärlek <3


Finaste Nettie och Jejje!